Lö 15.04 - En upp i båten men mycket trögt fiske

Efter en bra inledning på veckan har det nu varit mycket mycket kämpigt på öringsfronten. Det har varit rena rama skitvädret med kyla, dimma och tidvis regn samt mycket svårflörtade öringar. Ikväll kom en vändning och för första gången på länge tittade solen fram och värmde så skönt. Det var så dags då när vi tagit upp båten och var på väg hem. Men nya turer väntar och den dan fisket stämmer blir det desto härligare. I onsdags hade jag sällskap av tre glada leksingar. Det var paret Marie och Johan Vesterberg samt kompisen Peter som kommit till Åland för en dags fiske. Vi hade väldigt blåsigt med en tuff och isande kall sydvind som gjorde fisket väldigt begränsat. Men leksingarna gav inte upp utan kämpade tappert hela dan. Med oss iland hade vi tyvärr ingen öring, nåt misstänkt hugg var det enda. I torsdags och fredags hade Matte och jag återbesökare i båtarna. Det var Fredrik Lindström & co från Stockholm som gästade oss för tredje året. Ifjol stångades vi med isen men hade ändå bra fiske. I år är det ännu värre med isen, och gäddfiske är just nu omöjligt. Men två dar öringsfiske har det blivit på helt olika områden. Det utspelades en mycket hård tävling mellan båtarna. Ena laget var Ungtupparna (Fredrik, Andreas, Tobias, Eric) och det andra gick under namnet Silverryggarna (Mange, Emil, Martin, Dumle). Unga mot äldre alltså. Det senare namnet syftande på gorillor med respektabel ålder. Det höll på vart en strålande inledning för Ungtupparna då Eric redan efter 10 minuter drog på en öring redan på första stället. Men halvvägs till båten skakade den loss Erics silver-blå Blue Fox Inkoo. Inga poäng för det tyvärr. Dagen fortsatte med flera kontakter i båda båtarna, tyvärr var öringarna inte på bästa humör och nafsade bara på dragen. Men till slut kom det upp en. Och det var Emil i Silverryggarna som fick ståta med den. Ingen bamse men modiga 1,3 kg och tagen på en Ludde i blått-silver gav den Silverryggarna ledningen. Och tro det eller ej men det räckte hela vägen. För på lördagen kom det inte upp en enda fisk, ja inte ett endaste hugg heller för den delen. Och man undrar hur det kan vara möjligt när man fiskat av det ena hetare öringshaket efter det andra. Att sen vädret var katastrofalt med så tät dimma så man knappt såg gubbarna i båten när det var som värst, vindstilla och i medeltal drygt 1 grader i havet känns knappast som någon förmildrande omständighet. Det är aldrig kul när det inträffar såna här dagar men tyvärr hör ju även det till fisket. Det är bara att ta nya tag, och nu verkar det som våren äntligen är på väg. Det blev alltså Silverryggarna som visade att gammal är äldst, tog revansch för fjolårets förlust och nu kammade hem årets tävling. Till sist ett stort tack till helgens alla gäster som gjort turerna trivsamma och fiskat på utan minsta gnäll.

Patrik