|
Gäddan Öringen
Gösen
Abborren
- vår randiga riddare
Till stor del kan man nog tacka just abborren
för att man blivit sportfisketokig. För det var ju så
allting började som liten grabb med maskburken i ena handen
och metspöet i den andra. Sedan kunde man sitta timme efter
timme och titta på det rödvita flötet, och hoppas
att det skulle försvinna under ytan.
Abborrar på 1350 och 1300 gram med längden 46
cm som Patrik fick mitt i sommaren. Under samma tur kom det två
till över kilot.
Roligt UL-fiske
Det finns många sätt att komma till tals med vår
randiga riddare. Mete, pilke, jerkbait, abborrtackel, fluga,
spinnare, skeddrag och wobblers men frågan är om inte jiggfiske med
ultralätt utrustning (UL) är det allra roligaste fiskesättet. Under
sensommar och höst samlas abborrarna i stora stim och då är oftast
en liten shadjigg eller vanlig jigg i linändan ruskigt
effektiv. Bästa färgerna brukar vara brun, grön, gul eller vit.
Med UL-utrustning bestående av ett kort spö och en
liten haspelrulle med 0,10-0,15-lina på brukar även abborrar
modell mindre ge lite kamp. Dessutom sjunker jiggen mycket fort
till botten med tunn lina och man får väldigt långa
kast fast man använder lätta beten. Andra fångstgivande
knep är att pröva en balanspilk av märket Rapala
eller Nils Master istället för jigg men ändå
använda sig av samma teknik och UL-utrustning. Låt sjunka,
veva in, låt sjunka, veva in och så vidare.
Få igång stimmet
Att trolla i ganska hög fart med små ettriga wobblers
med rasselkulor kan också vara väldigt giftigt. Under
sommaren brukar abborren vara som mest alert under gryning och timmen
före solnedgång medan den under riktigt sen höst
och vid vinterfiske på isen oftast nappar bäst mitt i
dan. Det gäller som vanligt att få i gång abborrstimmen,
då kan det bli bingo oavsett om det är pilkfiske mitt
i vintern eller jiggfiske under högsommaren. Abborren kan man
söka till exempel vid friliggande grynnor, djupbranter, höga
berg, bryggor eller vrak. Fiskar man efter abborre första gången
vid ett nytt vatten kan sjökort och ekolod vara till ovärderlig
hjälp. De vanligaste vikterna brukar ligga runt 200-1000 gram
vid jiggfiske eller abborrpilke men visst kan det skramla till lite
mer också med abborrar över kilot.
Bonusabborrar
Den största vi hittills lyckats få är en riktig
baddare på 1730 gram tagen på en 15 cm:s shadjigg. Men
överlag har våra största abborrar kommit som bonus
vid gäddfiske på riktigt grunt vatten. När det gäller stora
mängder abborre kan ingenting slå jiggfisket på höstarna. Jag har
svårt att föreställa mig nåt ställe som kan va bättre än Åland om
man vill få mycket abborre. På höstarna är det mer regel än undantag
att flera i båten står med böjt spö samtidigt när man ankrat upp vid
rätta platsen för dagen. Vi pratar om hundratals avkrokade abborrar
per fiskepass.
När vi fiskar gädda lite längre ut i skärgården
under sensommar och höst brukar det ofta stå en eller
flera stora borrar och lura på grynntopparna, och då
är vikter mellan 1000-1500 gram ingen ovanlighet. Gädd-drag
som visat sig vara mycket bra om man vill ha bonusabborrar är
brun Bete Turku spoon, brun Kuusamo Puukala samt Kuusamo Professor
och Bomber i abborrfärg. Sedan får man naturligtvis inte
glömma Mörrumspinnaren som är ett mycket bra bete
både för abborre och gädda. Även jerkbeten
som Piglet, Buster Jerk och Matte Glider retar abborren till hugg,
och då ofta lite större exemplar. Abborren, med sina
kännspaka snabba ryck, lämpar sig lika bra att fiska för
ung som gammal, riktiga pimpelrävar eller jiggfantaster.
För oavsett om man är en liten grabb eller tjej som
står och tittar på det rödvita flötet vid
föräldrarnas brygga eller en garvad abborrfantast med
jiggspöet i handen vid favoritgrynnan kommer abborren alltid
att ge oförglömliga minnen.
|
|

David Ståhlman med abborre på 1020
gram från Norra skärgården.

Mats med en grov skärgårdsabborre på
1100 gram tagen i juli.

Johan Loikas med en bamseabborre på
1620 gram tagen på skeddraget Turku spoon en septemberdag.
|